Galleri Herrgårdsvillan , "klänningar & flickor"
Norrtelje Tidning, Recension av Margareta Levin 9 augusti 2006.
Flickor i sin egen värld
Det finns något både bräckligt och orubbligt hos Gunilla Larséns flickor. En känsla av något oåtkomligt i deras rakryggade gestalter, som om de är inneslutna i sig själva. Det är en kvinnlig värld som flyttat in på Galleri Herrgårdsvillan i Furusund, där Gunilla Larsén visar utställningen "Klänningar och flickor". Eller kanske snarare en flickvärld, med klänningar, dockor, snäckskal och små skrin. Figurerna i serien "Under ytan" står uppställda på snäckor, som sjöjungfrur ur en saga. Smala flickor som skyler sina kroppar med armar och händer, samtidigt som de riktar sina blickar rakt fram. Bortåt, någon annanstans. Hon visar också en grupp med "flätflickor" som står vända mot varandra med långa flätor på sina ryggar. Allvarliga barn, på gränsen till vuxenlivet, med uttryckslösa ansikten. Gunilla Larsén har gått Konstfack och Konsthögskolan och har ett stort antal utställningar bakom sig. Hon har även arbetat med dockor och scenografier. På utställningen visar hon också klänningar i keramik; klänningar som känns hämtade från teaterscener och princessdrömmar med sina svepande kjolar och dekorationer. Föremål som inte säger särskilt mycket. Intressantast är "sammansatt" som för tankarna till sagor, spetsar, ormskinn och vassa fiskfjäll. Som en sagofigur stelnate i sin form. Det vilar en känsla av instängdhet över Gunilla Larséns skulpturer. En känsla av att titta in i ett slutet flickrum, eller snarare föreställningen om filckvärlden, med sin rekvisita av dockor, viskande hemligheter och starka band. Där sitter hennes "rosa flicka" som en liten docka i blommig klänning och hårt knuten mössa. En lien figur som får orden "släpp ut mig" att dyka upp i huvudet. Som om hon väntade på luft, rymd och frihet.